Natten den 11 juni 1994 sköt den 24-årige fänriken Mattias Flink ihjäl sju personer i centrala Falun. Efter dådet kunde inte gärningsmannen ge någon förklaring till sitt agerande. Offren var för honom helt okända.

Läs mer om brottet

Redan tidigt under utredningen ställdes frågan om Flink varit psykiskt tillräknelig när han begick brotten. Brottsbalken 30 kap. 6 § stadgar att den som begått brott under påverkan av allvarlig psykisk störning inte får dömas till fängelse. Om någon som befunnits vara allvarligt psykiskt störd när han begick brottet inte är det vid domstillfället får domstolen ej döma till rättspsykiatrisk vård. Gärningsmannen skall då gå fri från påföljd och kan lämna domstolen som en fri man. Det var detta dilemma HD ställdes inför när de gav Flink prövningstillstånd.

Trots att rättsmedicinsk expertis ansåg att Flink varit allvarligt psykisk störd när han begick brotten dömdes han av HD till lagens strängaste straff: livstids fängelse. Hur resonerade HD?

HDs dom den 13 februari 1995

I avgörandet deltog justitieråden Anders Knutsson, Per Jermsten (idag pensionerad), Lars K. Beckman, Bo Svensson och Johan Munck. Föredragande var Ulf Landin.

HD resonerade som följer: Flinks tillstånd under mordnatten var att beteckna som ett tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär. Lagstiftningen före 1991 om förbudet mot att döma personer som begått brott under påverkan av allvarlig psykisk störning var principiellt sett inte avsett för sådana kortvariga psykostillstånd. Flink hade därför enligt den gamla lagstiftningen kunnat dömas till fängelse. 1991 gjordes en övergripande reform av lagstiftningen angående psykiskt störda lagöverträdare. Då förarbetena till den nya lagen inte nämner något om kortvariga tillstånd av psykotisk karaktär drar HD slutsatsen att den gamla lagens ståndpunkt gäller. Flink led alltså inte av en allvarlig psykisk störning i lagens mening under mordnatten och kunde följaktligen dömas till fängelse.

Samtidigt anser HD att Flinks tillstånd vid brottstillfället varit sådant att han kunde blivit omhändertagen med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård. För att någon skall kunna tvångsomhändertagas måste han lida av allvarlig psykisk störning, dvs samma krav som gäller förbudet mot att döma psykiskt störda till fängelse.

Enligt brottsbalken 29 kap. 3 § skall en psykisk störning som starkt nedsatt gärningsmannens bedömningsförmåga beaktas som en förmildrande omständighet vid straffmätningen. HD beaktar BrB 29 kap. 3 § men utesluter strafflindring ”då det inte är möjligt att för en brottslighet som omfattar sju mord och tre mordförsök tillämpa annan fängelsepåföljd än fängelse på livstid".

Reflexioner kring HDs dom

* HD hävdar att deras benämning av Flinks tillstånd under mordnatten, ”tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär” är i linje med socialstyrelsens rättsliga råds resultat. Så är emellertid ej fallet. Rådets slutstas var att Flink under mordnatten led av en allvarlig störning i lagens mening.

Läs mer om Flinks undersökningar

* HD påstår att personer med tillfälliga och snabbt övergående abnormtillstånd, enligt förarbetena principiellt sett inte omfattas av förbudet mot att döma psykiskt störda till fängelse. En genomgång av relevanta förarbeten från 1945 och framåt gör HDs slutsats högst tveksam. Det är värt att notera att HD inte ger några sidhänvisningar till de förarbeten som påstås tala för HDs slutsats.

Läs mer om förarbetena

Läs om 1996 års straffansvarsutredning och Flinkfallet

* En stor del av HDs resonemang kring Flinks psykiska tillräknelighet baseras på lagstiftning före 1991. Om HD hade valt att enbart beakta och argumentera kring den vid brottet gällande lagstiftningen hade troligen deras slutsats blivit annorlunda. Även om den gamla lagen och dess förarbeten enbart används som underlag för tolkning av gällande rätt motiverar den lagfästa legalitetsprincipen (regeringsformen 2 kap. 10 §) största försiktighet vid allt användande av icke giltig lagstiftning i straffrättslig argumentation.

* HD hävdar att Flink vid brottets tidpunkt led av en allvarlig psykisk störning enligt lagen om tvångspsykiatrisk vård men inte enligt brottsbalken 30 kap. 6 § (förbud mot att döma psykiskt störda till fängelse). Av förarbetena till reformen 1991 av lagstiftningen avseende psykiskt störda lagöverträdare framgår klart att begreppet allvarlig psykisk störning skall tolkas lika enligt brottsbalken och lagen om tvångspsykiatrisk vård. Införandet av ett enhetligt begrepp allvarlig psykisk störning var ett av huvudsyftena bakom reformen 1991.

Läs mer om definitionen av allvarlig psykisk störning

* HD hävdar att det är omöjligt att döma Flink till mildare straff än livstids fängelse, trots att BrB 29 kap. 3 § stadgar att en psykisk störning som starkt nedsatt en persons bedömningsförmåga skall beaktas som en förmildrande omständighet vid straffmätningen.

Är detta rättstillämpning som klart strider mot lag och därmed resningsgrund?