Problemet

Den 23 juni 1997 avgjorde regeringsrätten ett mål rörande inkomstfördelningsavtal inom kommanditbolag (mål 2379-1994, regeringsråden Stig Brink, Lars Tottie, Bertil Werner, Gustaf Sandström och Bodil Hulgaard). Målet avsåg 1988 års taxering. I domen deltog sålunda bl a Bodil Hulgaard. Hulgaard tillförordnades av regeringen som regeringsråd i februari 1997. Den 1 maj 1997 tillträdde hon sin tjänst vid regeringsrätten.

Under åren 1987 till 1993 var Hulgaard skattechef på Riksskatteverket (RSV). Under denna period avgjordes målet i första instans (mål S 506-89, dom 1992-05-14, länsrätten i Hallands län, länsrättsfiskal Helena von Braun). 

Fråga uppkommer om Hulgaards roll som skattechef, en tjänst hon innehade fram till 1993, d v s efter länsrättens dom, gör henne jävig att döma som regeringsråd i samma mål. Det finns därför anledning att närmare studera RSVs och Hulgaards befogenheter i förhållande till den länsskattemyndighet som förde det allmännas talan i länsrätten.
 

RSVs roll gentemot skattemyndigheterna vid tidpunkten för länsrättens dom 

RSV leder och ansvarar för taxeringsarbetet i landet. Skattemyndigheten för det allmännas talan inför läns- och kammarrätt. RSV har dock rätt att ta över skattemyndighetens talan i ett ärende eller en viss grupp av ärenden. Några speciella omständigheter krävs inte för att RSV skall kunna gå in i en process (6 kap taxeringslagen).

Hulgaards roll inom RSV vid tidpunkten för länsrättens dom

Våren 1992 fanns två skattechefer vid RSV med ansvar för två huvudavdelningar; en skatterättslig huvudavdelning och en skatteadministrativ huvudavdelning. Hulgaard var chef för den skatterättsliga huvudavdelningen. Under denna avdelning sorterade bl a processavdelningen. En av processavdelningens uppgifter var att stödja skatteförvaltningen vid hantering av skattemål. Chefen för huvudavdelningen fick besluta i sådana ärenden som hörde till avdelningen om inte ärendena var av så principiell karaktär att de skulle hänskjutas till generaldirektören (uppgifterna är hämtade från RSVs arbetsordning 1988-02-01, som gällde till juni 1992).

Hulgaard hade följaktligen möjlighet att personligen meddela beslut som rörde länsskattemyndighetens processföring i det enskilda fallet. 

En mängd olika jävsbestämmelser aktualiseras därmed.
 

Domare har del i saken, 4 kap 13 § p 1 rättegångsbalken

Domare är jävig att handlägga ett mål om han själv är part eller eljest har del i saken. Ekelöf definierar "ha del i saken" som att "domaren skall ha kunnat vara part i processen och därvid föra talan på samma eller väsentligen samma grund eller ock om samma förhållande som ena parten i det pågående målet" (Ekelöf, Rättegång IV, s 131). RSVs befogenhet att gå in som part i processen, sammantaget med Hulgaards personliga ansvar och befogenhet i just detta avseende, talar för att Hulgaard bör anses ha kunnat vara part i processen.
 

Tvåinstansjäv, 4 kap 13 § p 7 rättegångsbalken

Att en person som vid tidpunkten för första instans avgörande har befogenhet att personligen gå in och meddela föreskrifter rörande den ena partens processföring, eller t o m ta över dennes processföring, sedan dömer i målet i högre instans aktualiserar frågan om s k tvåinstansjäv. Tvåinstansjäv föreligger i de fall där en "domare i egenskap av domare eller befattningshavare i annan rätt fattat beslut som rör saken eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning med saken".

Den avgörande frågan blir om Hulgaard vid tidpunkten för länsrättens avgörande kan anses ha tagit befattning med saken. I Fitgers kommentar till rättegångsbalken sägs att tvåinstansjävet är avsett att tolkas restriktivt. En sådan restriktiv tolkning skulle troligen medföra att Hulgaards agerande inte kan anses utgöra tvåinstansjäv (Fitger, Rättegångsbalken, Supplement 11, april 1993, s 4:27).
 

Domare har tidigare biträtt part, 4 kap 13 § p 9 rättegångsbalken

Domare är jävig att handlägga ett mål om han i saken "såsom rättegångsombud fört parts talan, biträtt part, vittnat eller varit sakkunnig". En av Hulgaards arbetsuppgifter som skattechef med ansvar för den skatterättsliga huvudavdelningen var just att biträda länsskattemyndigheterna i processen. Eftersom det inte är visat att Hulgaard i det enskilda fallet biträtt länsskattemyndigheten torde stadgandet inte omfatta Hulgaards agerande.
 

Anständighetsjäv

I det aktuella fallet målet hade RSV, genom skattedirektör Sune E Jansson, uppdragit åt Sven Åke Sjöstrand vid skattemyndigheten i Hallands län att föra RSVs talan inför regeringsrätten. Sune E Jansson var vid tillfället för länsrättens dom chef för skatterättsavdelningen som sorterade under Hulgaard. 

Det kan från allmänna synpunkter ifrågasättas att Hulgaard som f d skattechef vid RSV dömer i ett mål där RSV är part. Bland justitieråden finns flera f d advokater. Dessa synes regelmässigt avsäga sig mål i vilka deras tidigare advokatbyrå företräder någon av parterna. Varför har Hulgaard, mutatis mutandis, inte gjort detsamma?
 

Jäv enligt Europakonventionen, fallet Piersack mot Belgien

Europadomstolen har i fallet Piersack mot Belgien (1982-10-01, A 53) bedömt en situation med stora likheter med den nu uppkomna. En belgisk domare, Van de Walle, dömde Piersack till 18 års fängelse för mord. Vid tidpunkten för mordet innehade Van de Walle en tjänst som "senior deputy procureur", en åklagare med visst överordnat ansvar. 

Undersökningsdomaren i fallet hade haft kontakter med den avdelning där Van de Walle arbetade och hade tillställt denna avdelning ett dokument på vilket han noterat "for the attention of Mr Van de Walle". Brevet besvarades dock inte av Van de Walle utan av en tjänsteman som arbetade med fallet. Van de Walle hade dock vid två tillfällen satt sin signatur på dokument med anknytning till ärendet innan dessa dokument vidarebefordrades till ansvariga för fallet. Piersack gjorde gällande att den domstol som dömt honom inte var opartisk med tanke på Van de Walles tidigare befattning med fallet.

Europadomstolen uttalade bl a:

"If an individual, after holding in the public prosecutor's department an office whose nature is such that he may have to deal with a given matter in the course of his duties, subsequently sits in the same case as a judge, the public are entitled to fear that he does not offer sufficient guarantees of impartiality." (domen p 30 d).

Av vikt i sammanhanget var att Van de Walles position inom åklagarmyndigheten gav honom möjlighet till inflytande i ärendet:

"Yet previously and until November 1977, Mr Van de Walle had been the head of section B of the Brussels public prosecutor's department, which was responsible for the prosecution instituted against Mr. Piersack. As the hierarchical superior of the deputies in charge of the file, Mrs del Carril and then Mr de Nauw, he had been entitled to revise any written submissions by them to the courts, to discuss with them the approach to be adopted in the case and to give them advice on points of law. (...) Besides, the information obtained by the Commission and the Court tends to confirm that Mr Van de Walle did in fact play a certain part in the proceedings." (domen p 31).

Huruvida De Walle verkligen hade tagit befattning med saken ansågs dock ha mindre betydelse:

"Neither is it necessary to endeavour to gauge the precise extent of the role played by Mr van de Walle, by undertaking further inquiries in order to ascertain, for example, whether or not he discussed this particular case with Mrs del Carril and Mr De Nauw" (domen p 31).

Europadomstolen fann att domstolens opartiskhet var öppen för tvivel ("capable of appearing open to doubt") och att detta räckte för att Piersacks rätt till en opartisk domstol enligt Europakonventionens artikel 6 hade kränkts.

Piersack mot Belgien är inte enbart av intresse för det fall där en domare vid annan rätt eller myndighet tidigare tagit befattning med saken (jämför tvåinstansjävet). Av de ovan redovisade domskälen framgår att även ett tidigare övergripande ansvar för ärendet och befogenhet att vidtaga åtgärder i ärendet gör en domare jävig att döma i samma mål. Noteras kan i detta sammanhang Europadomstolens uttryck "entitled (vår kursivering) to revise any written submission".
 

Hur har Hulgaard själv hanterat sin jävssituation?

Känner domare till omständighet som kan antagas utgöra jäv mot honom "vare han skyldig att  självmant giva det till känna" (4 kap 14 § rättegångsbalken). Ordet "antagas" visar att redan om domaren misstänker att en omständighet kan konstituera jäv skall han anmäla detta till domstolen. 

Enligt regeringsrättens ordförande, Gunnar Björne, har det under hans tid som regeringsråd aldrig hänt att en domare anmält jäv enligt 4 kap 14 § rättegångsbalken och att detta inte godtagits av domstolen. Härav kan man dra slutsatsen att Bodil Hulgaard inte har anmält sig jävig.

Hulgaard har under perioden 1997-05-01 till 1998-02-15 deltagit i avgörandet av 56 ansökningar om prövningstillstånd och 23 domar/beslut, alla avseende taxeringar från den period då Hulgaard var skattechef på RSV (uppgifterna kommer från regeringsrättens föredragningslistor, de s k minnesböckerna). 
 

Subjektiv och objektiv opartiskhet

Det bör påpekas att syftet med denna artikel inte är att antyda att Hulgaard dömt på ett partiskt sätt, s k subjektiv opartiskhet. Saken rör istället Hulgaards objektiva opartiskhet. Härmed förstås att det för part finns objektivt berättigat tvivel rörande hennes opartiskhet. Huruvida domaren verkligen dömt opartiskt saknar betydelse för den objektiva opartiskheten. Europadomstolen har i flera avgöranden klargjort skillnaden mellan objektiv och subjektiv opartiskhet (se bl a Holm mot Sverige, 1993-11-25 , A 279).

Enligt vår uppfattning var Hulgaard vid avgörandet av ovanstående prövningstillstånd och domar/beslut rimligen jävig enligt 4 kap 13 § p 1 rättegångsbalken och avgjort jävig enligt artikel 6 Europakonventionen.