Bakgrund 

Målet i korthet 

I november 1993 kom Europadomstolens dom i fallet Holm mot Sverige. Europadomstolen ansåg med 7 röster för och 2 röster emot att Holms rättigheter enligt artikel 6 hade kränkts (dom 1993-11-25, Serie A, vol. 270 A.) 

Holm hade, i en bok utgiven på Tidens Förlag och skriven av Sven-Ove Hansson, blivit utpekad som högerextremist och anklagats för att ha haft samröre med nazister. Holm är en av grundarna av den antisocialistiska tidskriften Contra. Huvudägare till Tidens Förlag var socialdemokraterna. Hansson hade varit anställd av socialdemokraterna. Holm väckte 1986 enskilt åtal mot Hansson och Tidens Förlag för grovt förtal. Hansson begärde att saken skulle prövas av tryckfrihetsjury. 

Juryn friade Hansson på alla punkter (dom Stockholms tingsrätt 1987-10-14, B-8-12-86. rätten: Ingegerd Westlander, Karin Bredberg-Olsson, Kaspar Berzins, juryn: Per Francke (vpk), Örjan Dahlbäck (s), Ullabella Käll (s), Kaj Nyman (s), Inger Ärleman (s), Gunde Bergkvist (s), Nils Hallerby (fp), Bo Leijonberg (m), Ulf Risberg (m) ). Följaktligen var fem av juryns nio ledamöter socialdemokrater. Holm anförde redan före rättegången i tingsrätten jäv mot de socialdemokratiska ledamöterna p g a Hanssons nära koppling till dessa ledamöter. Flera av juryledamöterna var eller hade varit anställda av socialdemokraterna. Jävsinvändningen ogillades av både tingsrätten och hovrätten (tingsrättens protokoll 1986-11-10, B-8-12-96, Karin Bredberg-Olsson, hovrättens beslut 1986-12-04, Ö 2949/86, Margareta Gårdsmark). Hovrättens beslut gick inte att överklaga. Holm vände sig då till Europarådet, vars domstol med tiden sålunda gav honom rätt. 

Åtgärder med anledning av domen 

Domarutredningens förslag 

Redan ett halvår efter domen kom domarutredningen (SOU 1994:99) med ett förslag till ändring av tryckfrihetsförordningen med anledning av domen (12 kap 2 § a). Förslaget gick ut på att högsta domstolen skulle ha rätt att avgöra om ett mål skulle prövas utan tryckfrihetsjury om medverkan av jury kunde uppfattas stå i strid med kravet på en oavhängig och opartisk prövning. 

Vid remissbehandlingen fick förslaget ett blandat mottagande (remissammanställning Ds 1995:17). Generellt sätt kan sägas att domstolar var positiva till förslaget medan övriga remissinstanser (t ex Sveriges Radio, Tidningsutgivarna och Landsorganisationen) var starkt kritiska mot förslaget som ansågs utgöra ett långtgående ingripande till nackdel för tryckfrihetsjuryns ställning i svensk rätt. 
 

Ds 1997:25 “Jurymedverkan och fallet Holm“ 

Den 9 oktober 1996 fick rådmannen vid Köpings Tingsrätt, Per Kjellson, regeringens uppdrag att hitta en lösning som skulle ge möjlighet att handlägga tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål på ett sätt som överensstämmer med Europakonventionen. Vid överväganden i utredningen var utgångspunkten att jurymedverkan skall bevaras och väljas på samma sätt som idag, genom landstingen (se Ds 1997:25 s. 9). 

Särreglering av vissa fall där fara för partiskhet föreligger? 

Utredningen behandlar ett flertal förslag hur man i framtiden skulle undvika en situation som i fallet Holm. En lösning vore att införa en särreglering för den typ av mål där risken för jäv ter sig särskilt stor. En lagändring om bostadsdomstolens sammansättning infördes efter fallet Langborger där Europadomstolen slog fast att intresseledamöterna i bostadsdomstolen varit partiska i ett mål som rörde en hyresförhandlingsklausul. 

Utredningen menar dock att Holm och Langborger inte kan jämföras eftersom juryledamöter inte företräder ett speciellt intresse som representanterna för hyresgäströrelsen och fastighetsägarföreningen gör. Att undanta juryn från vissa politiskt känsliga mål kan också kritiseras på den grunden att den folkliga insynen är särskilt viktig i sådana mål. Om en särreglering av vissa mål infördes skulle tryckfrihetsjuryinstitutet urholkas alltför mycket. En genomgång av tryckfrihetsmål mellan 1994 och 1996 ger dessutom vid handen att fallet Holm är exceptionellt, bara två mål med liknande omständigheter finns. Domarutredningens förslag förkastas sålunda. 

Lösning enligt Ds 1997:25 

Utredningens lösning på problemet är att domstolarna i framtiden iakttar Holmfallet i sina jävsbedömningar. Detta kommer automatiskt att ske eftersom Europakonventionen sedan 1995 är en del av svensk rätt. I en liknande situation som den i Holmfallet kommer de jäviga juryledamöterna att uteslutas ur juryn. Att de återstående juryledamöterna skulle vara jäviga, men åt andra hållet, avvisas eftersom Europadomstolens dom inte bör tolkas så att själva partitillhörigheten medför jäv. I fallet Holm fanns betydligt starkare kopplingar mellan juryledamöterna och den tilltalade än enbart partitillhörigheten. 

En grundlagsändring föreslås: landstingsfullmäktiges val av juryledamöter skall ske proportionellt, något som idag stadgas för val av nämndemän. Avsikten är att garantera juryns politiskt allsidiga sammansättning. 

Remissinstansernas syn på Ds 1997:25 

Majoriteten av de tjugo remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. De som är kritiska påtalar risken för jäv åt andra hållet om vissa juryledamöter utesluts. Uppenbarligen delas inte Kjellsons syn på Europadomstolens dom av alla. Justitieombudsmannen (JO) anser att lösningen enligt Ds 1997:25 är en nödlösning. Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet (professor Torgny Håstad) anser att fallen Langborger och Holm är jämförbara eftersom juryledamöterna just i politiskt känsliga mål  kan misstänkas representera olika intressen. 
 
Flera (däribland kammarrätten i Göteborg och Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet) är kritiska mot förslaget att juryledamöter skall utses genom proportionellt val eftersom detta anses öka risken för att juryledamöterna ser sig som representanter för ett politiskt parti och inte som representanter för ett allmänt medborgerligt intresse. 

Den 6 november 1997 lämnade regeringen förslaget till lagrådet som inte hade några erinringar (lagrådets protokoll 1997-11-18, justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg). 

Reflexioner 

Jävig jury - men åt andra hållet? 

Att vidta åtgärder med anledning av Fallet Holm är ingen lätt uppgift. Domen är i sig till föga vägledning för vad som måste göras. Detta hänger samman med att Europadomstolen inte är en domstol av allmänt konstitutionell karaktär utan endast uttalar sig om en kränkning skett i det enskilda fallet. 

Just därför måste jävsproblematiken analyseras på ett långt mer djuplodande sätt än vad som skett. Ett exempel påvisar med lätthet bristerna i Kjellsons argumentation: 

Ponera att socialdemokraten A utmålas som nazist av moderaten B. A stämmer B för förtal och målet hamnar hos tryckfrihetsjury. Enligt Kjellsons förslag skall domstolen beakta fallet Holm i så måtto att alla moderater utesluts. Moderaten B skall då dömas av en majoritet socialdemokrater, som dessutom sympatiserar med käranden A. Får svaranden B under sådana förhållanden en rättvis rättegång? Kjellsons svar är att fallet Holm inte kan åberopas till stöd för B eftersom domen förutsätter mycket speciella bindningar mellan domare och kärande för att jäv skall föreligga. Vad Kjellsons förbiser, är att situationen med stor sannolikhet av Europadomstolen skulle bedömas som jäv oberoende av fallet Holm. 

Juryledamöter- intresseledamöter? 

Den springande punkten i Kjellsons argumentation är påståendet att det inte går att dra paralleller mellan jurysystemet och systemet med intresseledamöter. Kjellson synes ha stirrat sig blind på terminologin. För varför väljs juryledamöter med olika politiska intressen om inte för att de representerar olika synsätt och intressen? Kjellson vill t o m förstärka detta inslag i tryckfrihetsprocessen i och med förslaget att juryledamöterna skall väljas proportionellt. 

Att beakta domen i framtiden 

Det låter sig lätt skrivas att domstolarna i framtiden kommer att beakta fallet Holm i sin praxis. Betydligt svårare är att redogöra för hur det skall det gå till i praktiken. Europadomstolens dom pekar ut ett flertal omständigheter som tillsammans innebar att sökandens fruktan för domstolens opartiskhet var objektivt berättigad: 
 
1. Hansson hade vissa processuella fördelar framför Holm, särskilt att Hansson kunde kräva att saken skulle prövas av jury. 
2. Vissa juryledamöter var aktiva medlemmar i socialdemokraterna (SAP). 
3. Dessa jurymedlemmarna var eller hade varit anställda av SAP. 
4. En av de tilltalade, Tidens Förlag, ägdes indirekt av SAP. Tidigare hade det ägts direkt. 
5. Tidens Förlag var känt för att propagera för SAPs idéer. 
6. Hansson var anställd av Tidens Förlag och hade varit ideologisk rådgivare åt SAP. 
7. Boken som skulle bedömas behandlade ämnen av klar politisk natur. Holm var dessutom en av utgivarna av tidskriften Contra, som var starkt kritisk till SAP. 
8. Holm hade inte rätt att överklaga tryckfrihetsjuryns utslag. 
 
Av domen framgår inte om det för en fällande dom hade räckt om endast några av ovanstående omständigheter förelegat. Det sägs dock att punkten 1 ensam inte innebar att domstolens sammansättning var partisk. I övrigt ger domen ingen vägledning. 

Framtiden 

Ministerkommittén 

Efter en fällande dom måste landet där kränkningen skett lämna en rapport till Europarådets ministerkommitté. Rapporten skall innehålla en redogörelse för de åtgärder som landet vidtagit med anledning av domen. För att målet skall avskrivas måste rapporten godkännas genom en resolution av ministerkommittén. Sveriges regering har sju gånger fått frågan bordlagd hos ministerkommittén. I november 1997 lämnades dock rapporten slutligen in. Rapporten är fram till ministerkommitténs resolution sekretessbelagd enligt bestämmelserna om utrikessekretess (sekretesslagen 2 kap 1 §). Att den har samma slutsats som Ds 1997:25, d v s att i praktiken inte göra någonting, bekräftas dock av svenska statens representant inför Europakommissionen och Europadomstolen, departementsrådet Carl Henrik Ehrenkrona. Ministerkommitténs resolution väntas komma i januari 1998.