Den 14 oktober begärde moderater, folkpartister och kristdemokrater i riksdagens näringsutskott att lagrådet skulle utreda vissa frågor, som enligt anmälarna inte hade blivit tillräckligt utförligt behandlade i det tidigare lagrådets granskning. Näringsutskottet hemställde därför att lagrådet skulle ”yttra sig över det i proposition 1996/97:176 framlagda förslaget”. Lagrådet (Stig von Bahr, Arne Baekkevold och Edvard Nilsson) svarade den 16 oktober att en förnyad lagrådsgranskning bara kunde avse de delar av lagförslaget som tillkommit efter det tidigare lagrådets (Staffan Magnusson, Leif Ekberg och Leif Lindstam) yttrande i juni. 

Lagrådets agerande väckte debatt om lagrådets ställning och uppgifter. Moderaternas energipolitiske talesman Mikael Odenberg angrep lagrådet i Svenska Dagbladet och menade att lagrådets ordförande Stig von Bahr var mer lojal mot sina kollegor än mot sin uppdragsgivare riksdagen. 

Tidskrift för Rätt och Rättssäkerhet har intervjuat Stig von Bahr, som i media försvarat beslutet att inte på nytt granska förslaget. von Bahr hävdar att lagrådets vägran att göra ytterligare en granskning inte hänger samman med kollegiala hänsyn utan att det skulle bli orimligt om regering och riksdag kunde inhämta nya yttranden om de är missnöjda med tidigare yttranden. Ett nytt yttrande skulle, enligt von Bahr, kunna bli aktuellt först vid en ”resningsliknande situation”. 

Lagrådets agerande regleras i 8 kap 18 § regeringsformen. Enligt den tolkning som lagrådet gjort tillåter inte paragrafen en ny granskning. von Bahr medger dock, att det varken står ”bu eller bä i någon lagtext” om denna sak. 

En fråga som man kan ställa sig, är om lagrådet hade agerat på ett annat sätt om näringsutskottet direkt hemställt, att lagrådet skulle besvara de ovan nämnda frågorna. Enligt 4 kap 10 § riksdagsordningen har statliga myndigheter en skyldighet att besvara frågor från riskdagens utskott. von Bahr menar dock, att lagrådets uppgift är att yttra sig över lagförslag inte att vara en ”juridisk expertinstans till gagn för riksdagen eller regeringen”, och att 8 kap 18 § regeringsformen uttömmande reglerar lagrådets uppgifter. Att lagrådet inte skulle vara en statlig myndighet enligt riksdagsordningen är dock en slutsats som han inte vill dra.